Könsdysfori, utredning och behandling

Vad är könsdysfori?

Könsdysfori innebär ett psykiskt lidande som orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön personen tilldelats vid födseln. För personer med könsdysfori kan könsbekräftande medicinsk vård och behandling ges för att anpassa kroppen till könsidentiteten.
Könsinkongruens är ett annat begrepp som används och som innebär att kroppen inte stämmer överens med den upplevda könsidentiteten men utan ett lidande. Begreppet kan ses som ett kontinuum där personen kan ha en varierande grad av könsdysfori och därmed också varierande behov av medicinsk behandling för att skapa en större könskongruens.
I de fall lidandet blir kliniskt signifikant kan kriterierna uppfyllas för någon av diagnoserna Transsexualism F64.0, Annan könsidentitetsstörning F64.8 eller Könsidentitetsstörning utan närmare specifikation F64.9.

Det finns sex utredningsteam för vuxna i landet. Fram till 2015 fanns det endast ett nationellt team för barn och ungdomar, på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm, men sedan 2016 finns även utredningsteam för barn och ungdomar på samma orter som för vuxna. Utredningsteamen har ett nära samarbete med de specialiteter som genomför den könsbekräftande kroppsliga behandlingen.

Utredning och behandling följer riktlinjerna i Socialstyrelsens kunskapsstöd ”God vård av vuxna med könsdysfori” och ”Vård av barn och ungdomar med könsdysfori” och sker inom offentligt finansierad sjukvård.

1972 blev Sverige det första landet i världen som möjliggjorde ändring av juridiskt kön. Lagen reglerar också tillstånd för operation av könsorganen i syfte att göra dessa mer lika det upplevda könet (Lagen, 1972:119, om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, könstillhörighetslagen). Andra könsbekräftande behandlingar kräver inte tillstånd enligt lag.
Det är Socialstyrelsens Rättsliga Råd som beviljar tillstånd för ändring av juridiskt kön samt ingrepp i könsorganen. Av lagen framgår att personer som är över 18 år och folkbokförda i Sverige kan ändra juridisk könstillhörighet om de sedan lång tid (enligt praxis två år) upplever att de tillhör det motsatta könet och sedan viss tid (enligt praxis ett år) lever i motsvarande könsroll och förväntas fortsätta att göra det. Till ansökan ska personen bifoga ett personbevis och ett intyg, i regel från någon av de utredningsteam som utrett och koordinerat den könsbekräftande behandlingen.

Personer som söker vård för könsdysfori ökar över hela landet och antalet ansökningar till Socialstyrelsens Rättsliga Råd för ändring av juridiskt kön har mångdubblats under de senaste åren. Orsakerna till könsinkongruens och könsdysfori är ännu okända, men allt fler studier pekar mot att hjärnans utveckling under fostertiden sker på ett annat sätt än hos personer som inte har könsinkongruens.

Hur går utredningen till?

Den diagnostiska utredningen görs av psykiater, psykolog och socionom. Huvudsyfte med utredningen är att kartlägga könsdysforin genom att ta reda på hur könsidentiteten har upplevts och tagit sig uttryck under livet, hur mycket kroppsligt könsrelaterat lidande personen har och vilken behandling som hen upplever sig behöva. Utredningsperioden syftar även till att ge patienten tid att reflektera över sin identitet, för- och nackdelar med att genomgå en social och medicinsk transition och vad som är möjligt att åstadkomma med den medicinska behandlingen. Sist men inte minst innebär utredningsperioden en förberedelse inför den kroppsliga behandlingen som väntar.

I utredningen undersöks även om det kan finnas andra orsaker till personens könsidentitetsproblematik eller om den bäst förklaras av någon av könsdysforidiagnoserna F64.0, F64.8 eller F68.9.
En bedömning görs också om det föreligger någon psykiatrisk eller somatisk samsjuklighet och av personens sociala situation. Psykiska och sociala problem kan vara relaterade till könsdysforin och brukar då minska med den könsbekräftande medicinska behandlingen.

Det kan även finnas problem som inte förändras av den könsbekräftande behandlingen och då kan personen behöva en annan typ av vård. Att personen har någon form av samtidig ohälsa är endast i undantagsfall ett hinder för fortsatt utredning, men en parallell behandling kan behövas.

Efter utredningen och behandling

Utredningen utmynnar i en rekommendation vad gäller möjligheten att genomföra könsbekräftande medicinsk behandling. I samråd med patienten remitterar och koordinerar utredningsteamet den fortsatta behandlingen som kan göras via flera områden:

• Endokrinologer sköter och övervakar hormonbehandlingen i syfte att feminisera eller maskulinisera kroppen.
• Logopeder ger röstbehandling och vid behov konsulteras foniater för stämbandskirurgi.
• Behov av hårborttagning i ansikte och på hals och på andra ställen där kvinnor sällan har behåring bedöms av hudläkare som kan föreslå lämplig behandling.
• Plastikkirurger och i vissa fall gynekologer konsulteras om möjliga kirurgiska ingrepp. Personer som tilldelats kvinnligt kön vid födseln kan genomgå bröstborttagning i syfte att få en mer manlig bröstkorg. Personer som tilldelats manligt kön vid födseln kan om hormonbehandlingen inte ger tillräcklig bröstutveckling erhålla bröstförstorande operation.
• Reproduktionsmedicinsk rådgivning och behandling ges inför möjligheten att spara könsceller. Detta bör göras innan start av hormonbehandling.

Utredningsteamen erbjuder löpande en stödjande kontakt för att underlätta den sociala och medicinska transitionen. För de som önskar ändring av juridiskt kön och tillstånd för operation av könsorganen bistår teamen med det intyg som enligt praxis ska bifogas ansökan. Det är också möjligt att ändra juridiskt kön utan att genomgå sterilisering och operation av könsorganen. Namnbyte görs hos Skatteverket närhelst patienten så önskar.

Publicerad: 27 mars 2024
Senast uppdaterad: 27 augusti 2024